Gamla nyheter :D
Hej alla kära läsare! Typ Jujju :D
Såg att det minsann var två veckor sedan jag skrev sist. Vi får skylla på att det har blivit sommar äntligen. Jobbet har i alla fall börjat. Två veckor är avklarade och jag håller redan på att dö. Det är trots allt fjärde sommaren i rad jag rensar ogräs för en slavlön. Men är man lat och inte orkar ta tag i sitt liv så får man nöja sig med pissjobb helt enkelt.
Men det händer ju en massa bra saker också. Min söta pojkvän har kommit hit och överraskat mig. Två gånger faktiskt. Första gången var förra onsdagen när han egentligen hade tänkt att överraska mig på torsdagen, men jag hann fråga honom innan vad han skulle göra då. Så i stället bestämde han sig för att överraska mig på onsdagen. "Det var reklam på alla kanaler, så jag tänkte: Jag åker till Sara"
När han kom in på mitt rum hamnade jag i chocktillstånd och när jag förstod att han faktiskt stod där slängde jag armarna runt honom och gav honom typ världens största puss.
Andra gången var det egentligen planerat att han skulle komma hit, men så skickade han sms och sa att han hade missat bussen och att det kanske var bättre om han kom imorron istället, för då fick vi ju mer tid. Och jag blev jätteledsen för jag hade gått och längtat hela dagen. Hela vägen hem hoppades jag på att det skulle vara ännu en överraskning, men jag ville inte hoppas för mycket. Det är ju bättre att bli positivt överraskad. Så det första jag gjorde när jag kom hem var att meddela mamma att Tobbe inte skulle komma så hon behövde inte göra mat till honom, och bara för att vara riktigt säker gick jag ner på mitt rum, vilket jag aldrig gör annars. Jag gav upp hoppet när jag såg in på rummet och där inte fanns någon Tobbe. Men jag såg en massa lappar på min vägg, och det första jag säger är till min bror, "Vad har du nu gjort?" följt av en stor suck. Men när jag kom nämare såg jag vad det stod, och skrek "VAR ÄR HAN NÅGONSTANS?!" Och världens bästa pojkvän hoppar upp i dörren. Till och med min mamma hade varit med på överraskningen. På lapparna stod det stort och tydligt: JAG ÄLSKAR DIG. Dom sitter kvar på väggen än, och kommer sitta där tills dom ramlar ner av sig själv, och då kommer jag att sätta upp dom igen, tills tejpen slutar klistra, och då kommer jag att ta ny tejp och titta på lapparna och le :)
Den där pojken gör mig lycklig.
Och nu kommer det ni har längtat mest efter. Uppdatering om Nisse och alla andra kylskåpsvänners liv!
Min lilla jordgubbsmumie Nisse har faktsikt gått och gift sig och skaffat barn. Jodå, det är sant. Han träffade en trevlig skinkburksbrud när han var på upptäcktsfärd i kylskåpet. Hon heter Alma och har bott i mitt kylskåp i cirka 4 år och har hoppat rundor flitigt bland de olika skinkburkarna. Det är därför vi alltid har skinka hemma, så att hon har någonstans att bo. Men när mamma började köpa bigpack blev Alma lite besviken, hon tyckte att burkarna var hemtrevligare. Så snäll som jag är så ordnar jag burkar åt Alma. Och tur var väl det, annars hade hon kanske flyttat och då hade aldrig Nisse och Alma träffats. Men de gifte sig i alla fall i förra veckan, och fick barn ungefär två timmar efter. Det går lite snabbare för kylskåpsvänner än för oss vanliga tråkiga människor. Och eftersom att Nisse är från en jordgubbsfamilj och Alma är en skinkhistoria, så blev deras barn en jordgubbsskinka. Hon fick heta Sigrid, och nu ska hela familjen flytta ifrån kylskåpet och bo på min toalett. För Nisse är den enda varelsen i hela världen som gillar färgen på väggarna där. Han säger att den påminner om vårrullar, och det tycker han tydligen om.
Såg att det minsann var två veckor sedan jag skrev sist. Vi får skylla på att det har blivit sommar äntligen. Jobbet har i alla fall börjat. Två veckor är avklarade och jag håller redan på att dö. Det är trots allt fjärde sommaren i rad jag rensar ogräs för en slavlön. Men är man lat och inte orkar ta tag i sitt liv så får man nöja sig med pissjobb helt enkelt.
Men det händer ju en massa bra saker också. Min söta pojkvän har kommit hit och överraskat mig. Två gånger faktiskt. Första gången var förra onsdagen när han egentligen hade tänkt att överraska mig på torsdagen, men jag hann fråga honom innan vad han skulle göra då. Så i stället bestämde han sig för att överraska mig på onsdagen. "Det var reklam på alla kanaler, så jag tänkte: Jag åker till Sara"
När han kom in på mitt rum hamnade jag i chocktillstånd och när jag förstod att han faktiskt stod där slängde jag armarna runt honom och gav honom typ världens största puss.
Andra gången var det egentligen planerat att han skulle komma hit, men så skickade han sms och sa att han hade missat bussen och att det kanske var bättre om han kom imorron istället, för då fick vi ju mer tid. Och jag blev jätteledsen för jag hade gått och längtat hela dagen. Hela vägen hem hoppades jag på att det skulle vara ännu en överraskning, men jag ville inte hoppas för mycket. Det är ju bättre att bli positivt överraskad. Så det första jag gjorde när jag kom hem var att meddela mamma att Tobbe inte skulle komma så hon behövde inte göra mat till honom, och bara för att vara riktigt säker gick jag ner på mitt rum, vilket jag aldrig gör annars. Jag gav upp hoppet när jag såg in på rummet och där inte fanns någon Tobbe. Men jag såg en massa lappar på min vägg, och det första jag säger är till min bror, "Vad har du nu gjort?" följt av en stor suck. Men när jag kom nämare såg jag vad det stod, och skrek "VAR ÄR HAN NÅGONSTANS?!" Och världens bästa pojkvän hoppar upp i dörren. Till och med min mamma hade varit med på överraskningen. På lapparna stod det stort och tydligt: JAG ÄLSKAR DIG. Dom sitter kvar på väggen än, och kommer sitta där tills dom ramlar ner av sig själv, och då kommer jag att sätta upp dom igen, tills tejpen slutar klistra, och då kommer jag att ta ny tejp och titta på lapparna och le :)
Den där pojken gör mig lycklig.
Och nu kommer det ni har längtat mest efter. Uppdatering om Nisse och alla andra kylskåpsvänners liv!
Min lilla jordgubbsmumie Nisse har faktsikt gått och gift sig och skaffat barn. Jodå, det är sant. Han träffade en trevlig skinkburksbrud när han var på upptäcktsfärd i kylskåpet. Hon heter Alma och har bott i mitt kylskåp i cirka 4 år och har hoppat rundor flitigt bland de olika skinkburkarna. Det är därför vi alltid har skinka hemma, så att hon har någonstans att bo. Men när mamma började köpa bigpack blev Alma lite besviken, hon tyckte att burkarna var hemtrevligare. Så snäll som jag är så ordnar jag burkar åt Alma. Och tur var väl det, annars hade hon kanske flyttat och då hade aldrig Nisse och Alma träffats. Men de gifte sig i alla fall i förra veckan, och fick barn ungefär två timmar efter. Det går lite snabbare för kylskåpsvänner än för oss vanliga tråkiga människor. Och eftersom att Nisse är från en jordgubbsfamilj och Alma är en skinkhistoria, så blev deras barn en jordgubbsskinka. Hon fick heta Sigrid, och nu ska hela familjen flytta ifrån kylskåpet och bo på min toalett. För Nisse är den enda varelsen i hela världen som gillar färgen på väggarna där. Han säger att den påminner om vårrullar, och det tycker han tydligen om.
Onsdag.
Får väl skriva några rader här också. Det var några dagar sen minsann. Jag kan ju stolt berätta att jag lyckades få VG på mitt fysikprov, och det är då inte illa! Och då blev det ett MVG i engelska A :)
Imorgon är det skolavslutning. Det gillar jag. Men som vanligt har allting gått jättefort. Det känns som att det var igår man gick på jullov. Känns på ett sätt skönt att slippa ta studenten i alla fall. Men på måndag väntar jobb. Jag, muppen och ogräset ska ha det så trevligt så. Och sen kommer jag typ att bli allergisk mot mackor. Jag tror faktiskt att jag ska räkna hur många det blir sammanlagt. Jag tror att jag kommer sätta världsrekord. Då blir jag askänd och slipper jobba. Skitbra ju! :D
Sen bara för att jag älskar min pojkvän så mycket tänker jag slänga in en bild på honom.
HEJDÅ :D
Imorgon är det skolavslutning. Det gillar jag. Men som vanligt har allting gått jättefort. Det känns som att det var igår man gick på jullov. Känns på ett sätt skönt att slippa ta studenten i alla fall. Men på måndag väntar jobb. Jag, muppen och ogräset ska ha det så trevligt så. Och sen kommer jag typ att bli allergisk mot mackor. Jag tror faktiskt att jag ska räkna hur många det blir sammanlagt. Jag tror att jag kommer sätta världsrekord. Då blir jag askänd och slipper jobba. Skitbra ju! :D
Sen bara för att jag älskar min pojkvän så mycket tänker jag slänga in en bild på honom.
HEJDÅ :D
Stor suck.
Ciao!
Snacka om att vara slut. Känns som att min kropp skulle behöva vila i en vecka, och slippa tänka på alla bekymmer. Och allt ändras så fort. När jag satt i skolan idag kände jag mig riktigt taggad och på G med att plugga, ville liksom får allt gjort på en gång. Och nu ligger jag och skramlar runt nere på botten nånstans, och har inga planer på att resa på mig. Jag tänker ligga kvar där nere tills jag har fått sommarlov. Men det är ingen bra idé i verkligheten. I verkligheten ska jag ta mig min supermandräkt och susa upp mot himlen igen.
Det liksom kliar i hela kroppen, det har gjort det i flera dagar. Jag vet inte vad problemet är. Och det är egentligen det som är det stora problemet. Så länge jag inte vet hur jag ska göra något åt det, kommer det ju definitivt inte att bli bättre. Så jag får väl hoppa rundor och klia tills det löser sig av sig själv.
Det är kanske såhär det känns när man är kär, och inte får pussa på den man saknar. Skulle kunna vara mycket möjligt. För jag saknar honom väldigt mycket. Så vi får väl se om det går över på lördag. Förhoppningsvis :)
Imorron väntar det stora fysikprovet på mig när jag kommer till skolan. Det känns inte bra. En tröst är väl i alla fall att det känns bättre än vad det gjorde igår, med tanke på att jag har pluggat fysik i tre timmar i skolan idag. Vi tackar Anton för hjälpen, han är typ världens brighthead när det gäller fysik. Sen att han glömmer bort allt annat är ju en annan femma. Han gick inte på min nit imorse i alla fall. Det bevisar ju att han har lärt sig något. För andra gången i rad försökte jag lura upp honom till tredje våningen, när vi har svenska på första våningen. Första gången kom han 5 minuter sent till svenskan och skriker i klassrummet, "Vi hade fan inte matte Sara!" Skaffa schema Anton, säger jag! ;D
Idag försökte jag samma sak, men på smset svarade han, "Jag gissar att vi har svenska". Så han kom faktiskt i tid. Lite synd tyckte jag :)
Och imorron är det också så kallad lagträff. Vi blir väl en sju stycken som grillar några korvar på Klitter. Men jag och Jojjo har planerat att vi ska ha jätteskojigt. Vi ska prata gamla minnen och tramsa som bara vi kan. Och prata om alla våra förluster och vår (observera singular) vinst. Och så får vi väl dra vårt motto, att nån måste ju komma sist också :D
Men nu ska jag fasen i mig ta tag i den här skiten och få lite gjort. Jag kom precis på att det inte blir ett dugg bättre av att sitta här och böla. Men det kanske var någon som tyckte lite synd om mig, så blev jag lite gladare :)
Snacka om att vara slut. Känns som att min kropp skulle behöva vila i en vecka, och slippa tänka på alla bekymmer. Och allt ändras så fort. När jag satt i skolan idag kände jag mig riktigt taggad och på G med att plugga, ville liksom får allt gjort på en gång. Och nu ligger jag och skramlar runt nere på botten nånstans, och har inga planer på att resa på mig. Jag tänker ligga kvar där nere tills jag har fått sommarlov. Men det är ingen bra idé i verkligheten. I verkligheten ska jag ta mig min supermandräkt och susa upp mot himlen igen.
Det liksom kliar i hela kroppen, det har gjort det i flera dagar. Jag vet inte vad problemet är. Och det är egentligen det som är det stora problemet. Så länge jag inte vet hur jag ska göra något åt det, kommer det ju definitivt inte att bli bättre. Så jag får väl hoppa rundor och klia tills det löser sig av sig själv.
Det är kanske såhär det känns när man är kär, och inte får pussa på den man saknar. Skulle kunna vara mycket möjligt. För jag saknar honom väldigt mycket. Så vi får väl se om det går över på lördag. Förhoppningsvis :)
Imorron väntar det stora fysikprovet på mig när jag kommer till skolan. Det känns inte bra. En tröst är väl i alla fall att det känns bättre än vad det gjorde igår, med tanke på att jag har pluggat fysik i tre timmar i skolan idag. Vi tackar Anton för hjälpen, han är typ världens brighthead när det gäller fysik. Sen att han glömmer bort allt annat är ju en annan femma. Han gick inte på min nit imorse i alla fall. Det bevisar ju att han har lärt sig något. För andra gången i rad försökte jag lura upp honom till tredje våningen, när vi har svenska på första våningen. Första gången kom han 5 minuter sent till svenskan och skriker i klassrummet, "Vi hade fan inte matte Sara!" Skaffa schema Anton, säger jag! ;D
Idag försökte jag samma sak, men på smset svarade han, "Jag gissar att vi har svenska". Så han kom faktiskt i tid. Lite synd tyckte jag :)
Och imorron är det också så kallad lagträff. Vi blir väl en sju stycken som grillar några korvar på Klitter. Men jag och Jojjo har planerat att vi ska ha jätteskojigt. Vi ska prata gamla minnen och tramsa som bara vi kan. Och prata om alla våra förluster och vår (observera singular) vinst. Och så får vi väl dra vårt motto, att nån måste ju komma sist också :D
Men nu ska jag fasen i mig ta tag i den här skiten och få lite gjort. Jag kom precis på att det inte blir ett dugg bättre av att sitta här och böla. Men det kanske var någon som tyckte lite synd om mig, så blev jag lite gladare :)
