Stor suck.
Ciao!
Snacka om att vara slut. Känns som att min kropp skulle behöva vila i en vecka, och slippa tänka på alla bekymmer. Och allt ändras så fort. När jag satt i skolan idag kände jag mig riktigt taggad och på G med att plugga, ville liksom får allt gjort på en gång. Och nu ligger jag och skramlar runt nere på botten nånstans, och har inga planer på att resa på mig. Jag tänker ligga kvar där nere tills jag har fått sommarlov. Men det är ingen bra idé i verkligheten. I verkligheten ska jag ta mig min supermandräkt och susa upp mot himlen igen.
Det liksom kliar i hela kroppen, det har gjort det i flera dagar. Jag vet inte vad problemet är. Och det är egentligen det som är det stora problemet. Så länge jag inte vet hur jag ska göra något åt det, kommer det ju definitivt inte att bli bättre. Så jag får väl hoppa rundor och klia tills det löser sig av sig själv.
Det är kanske såhär det känns när man är kär, och inte får pussa på den man saknar. Skulle kunna vara mycket möjligt. För jag saknar honom väldigt mycket. Så vi får väl se om det går över på lördag. Förhoppningsvis :)
Imorron väntar det stora fysikprovet på mig när jag kommer till skolan. Det känns inte bra. En tröst är väl i alla fall att det känns bättre än vad det gjorde igår, med tanke på att jag har pluggat fysik i tre timmar i skolan idag. Vi tackar Anton för hjälpen, han är typ världens brighthead när det gäller fysik. Sen att han glömmer bort allt annat är ju en annan femma. Han gick inte på min nit imorse i alla fall. Det bevisar ju att han har lärt sig något. För andra gången i rad försökte jag lura upp honom till tredje våningen, när vi har svenska på första våningen. Första gången kom han 5 minuter sent till svenskan och skriker i klassrummet, "Vi hade fan inte matte Sara!" Skaffa schema Anton, säger jag! ;D
Idag försökte jag samma sak, men på smset svarade han, "Jag gissar att vi har svenska". Så han kom faktiskt i tid. Lite synd tyckte jag :)
Och imorron är det också så kallad lagträff. Vi blir väl en sju stycken som grillar några korvar på Klitter. Men jag och Jojjo har planerat att vi ska ha jätteskojigt. Vi ska prata gamla minnen och tramsa som bara vi kan. Och prata om alla våra förluster och vår (observera singular) vinst. Och så får vi väl dra vårt motto, att nån måste ju komma sist också :D
Men nu ska jag fasen i mig ta tag i den här skiten och få lite gjort. Jag kom precis på att det inte blir ett dugg bättre av att sitta här och böla. Men det kanske var någon som tyckte lite synd om mig, så blev jag lite gladare :)
Snacka om att vara slut. Känns som att min kropp skulle behöva vila i en vecka, och slippa tänka på alla bekymmer. Och allt ändras så fort. När jag satt i skolan idag kände jag mig riktigt taggad och på G med att plugga, ville liksom får allt gjort på en gång. Och nu ligger jag och skramlar runt nere på botten nånstans, och har inga planer på att resa på mig. Jag tänker ligga kvar där nere tills jag har fått sommarlov. Men det är ingen bra idé i verkligheten. I verkligheten ska jag ta mig min supermandräkt och susa upp mot himlen igen.
Det liksom kliar i hela kroppen, det har gjort det i flera dagar. Jag vet inte vad problemet är. Och det är egentligen det som är det stora problemet. Så länge jag inte vet hur jag ska göra något åt det, kommer det ju definitivt inte att bli bättre. Så jag får väl hoppa rundor och klia tills det löser sig av sig själv.
Det är kanske såhär det känns när man är kär, och inte får pussa på den man saknar. Skulle kunna vara mycket möjligt. För jag saknar honom väldigt mycket. Så vi får väl se om det går över på lördag. Förhoppningsvis :)
Imorron väntar det stora fysikprovet på mig när jag kommer till skolan. Det känns inte bra. En tröst är väl i alla fall att det känns bättre än vad det gjorde igår, med tanke på att jag har pluggat fysik i tre timmar i skolan idag. Vi tackar Anton för hjälpen, han är typ världens brighthead när det gäller fysik. Sen att han glömmer bort allt annat är ju en annan femma. Han gick inte på min nit imorse i alla fall. Det bevisar ju att han har lärt sig något. För andra gången i rad försökte jag lura upp honom till tredje våningen, när vi har svenska på första våningen. Första gången kom han 5 minuter sent till svenskan och skriker i klassrummet, "Vi hade fan inte matte Sara!" Skaffa schema Anton, säger jag! ;D
Idag försökte jag samma sak, men på smset svarade han, "Jag gissar att vi har svenska". Så han kom faktiskt i tid. Lite synd tyckte jag :)
Och imorron är det också så kallad lagträff. Vi blir väl en sju stycken som grillar några korvar på Klitter. Men jag och Jojjo har planerat att vi ska ha jätteskojigt. Vi ska prata gamla minnen och tramsa som bara vi kan. Och prata om alla våra förluster och vår (observera singular) vinst. Och så får vi väl dra vårt motto, att nån måste ju komma sist också :D
Men nu ska jag fasen i mig ta tag i den här skiten och få lite gjort. Jag kom precis på att det inte blir ett dugg bättre av att sitta här och böla. Men det kanske var någon som tyckte lite synd om mig, så blev jag lite gladare :)
Kommentarer
Postat av: jujju
tycker synd om dej :), och synd om lagträffen, men vi träffas och tramsar n¨n annan dag bara :D:D
Trackback
