Imorgon blir det Lund!
Nu var det minsann längesen jag skrev. Så nu är det dags!
Imorgon bär det av mot Lund. Jag ska åka på nånting som heter Flickor på Tekis, och det ska bli riktigt kul! Från Rönne är vi 5 tjejer som åker ner, och där kommer vi att få bo hos olika faddrar. Jag och en tjej från Lund ska bo hos en fadder vid namn Martina. Har bara pratat med henne i telefon men hon verkar som en trevlig prick. Väl nere i Lund kommer vi att gå på massa föreläsningar, laborationer, middagar och andra små äventyr. Har även insett att det kommer bli en hel del fika, och det gillar jag mycket starkt! Grabbarna i klassen är lite avundsjuka och har skrikit om att det är könsdiskriminering och att de ska klä ut sig till tjejer och åka med. Hade varit en minst sagt underhållande syn.
Idag spökade det nog lite i vår korridor. Det lät väldigt skumt ifrån det fula elskåpet. Och Anton och Filippas reaktion var direkt att det var mina kylskåpsdjur som hade rymt. De börjar bli kändisar och det är ju lite småtufft. Men det var faktiskt inte Stina som hade rymt från mitt skåp utan det var Daniel som lekte med lamporna. Alltså en riktig människa då. Varje gång man tryckte på knappen, lät det som ett litet klick ifrån skåpet. Och om man då trycker väldigt många gånger och väldigt intensivt, låter det ganska mycket från elskåpet. Enkel matte. Och på tal om matte är min lilla mattelärare Lasse inte i sina bästa dagar längre. Han har börjat bli glömsk den där mannen kan jag tala om. Jag har tjatat om ett papper jag skulle få av honom sen i fredags, men han har glömt det. Så jag gick upp till lärarrummet som han bett mig om när jag slutat idag, men tror ni lilla Lasse hade fixat fram mitt papper? Icke sa Nicke! Så det var bara att stå där och vänta och se glad ut medan han letade upp det, tittade om det var rätt papper, vänta på att kopieringsmaskinen skulle skriva ut 10 kopier av föregående användares papper, låta Lasse klabba med maskinen, låta honom göra fel, och sen äntligen rätt och jag fick mitt papper. Lite småtråkigt kan man ju säga faktiskt...
Nu ska jag hoppa ner i min säng och läsa min bok och somna gott :)
Imorgon bär det av mot Lund. Jag ska åka på nånting som heter Flickor på Tekis, och det ska bli riktigt kul! Från Rönne är vi 5 tjejer som åker ner, och där kommer vi att få bo hos olika faddrar. Jag och en tjej från Lund ska bo hos en fadder vid namn Martina. Har bara pratat med henne i telefon men hon verkar som en trevlig prick. Väl nere i Lund kommer vi att gå på massa föreläsningar, laborationer, middagar och andra små äventyr. Har även insett att det kommer bli en hel del fika, och det gillar jag mycket starkt! Grabbarna i klassen är lite avundsjuka och har skrikit om att det är könsdiskriminering och att de ska klä ut sig till tjejer och åka med. Hade varit en minst sagt underhållande syn.
Idag spökade det nog lite i vår korridor. Det lät väldigt skumt ifrån det fula elskåpet. Och Anton och Filippas reaktion var direkt att det var mina kylskåpsdjur som hade rymt. De börjar bli kändisar och det är ju lite småtufft. Men det var faktiskt inte Stina som hade rymt från mitt skåp utan det var Daniel som lekte med lamporna. Alltså en riktig människa då. Varje gång man tryckte på knappen, lät det som ett litet klick ifrån skåpet. Och om man då trycker väldigt många gånger och väldigt intensivt, låter det ganska mycket från elskåpet. Enkel matte. Och på tal om matte är min lilla mattelärare Lasse inte i sina bästa dagar längre. Han har börjat bli glömsk den där mannen kan jag tala om. Jag har tjatat om ett papper jag skulle få av honom sen i fredags, men han har glömt det. Så jag gick upp till lärarrummet som han bett mig om när jag slutat idag, men tror ni lilla Lasse hade fixat fram mitt papper? Icke sa Nicke! Så det var bara att stå där och vänta och se glad ut medan han letade upp det, tittade om det var rätt papper, vänta på att kopieringsmaskinen skulle skriva ut 10 kopier av föregående användares papper, låta Lasse klabba med maskinen, låta honom göra fel, och sen äntligen rätt och jag fick mitt papper. Lite småtråkigt kan man ju säga faktiskt...
Nu ska jag hoppa ner i min säng och läsa min bok och somna gott :)
