Sara och Filippa, yra som få!
Kan börja med att berätta att mitt kemiprov faktiskt gick ganska bra, känns det som i alla fall. Och eftersom att vi slet så hårt med provet, blev vi lediga resten av dagen. Det var bara lilla Lasse som tyckte att vi ändå kunde gå på matten, men vi ville inte det. Så jag och Filippa åkte på äventyr mot Helsingborg. Jag skulle äntligen få köpa nya skor, som jag har försökt att planera in nu i typ två veckor. Vi hade räknat ut så snyggt att när vi kom till Hbg med tåget, skulle det gå en buss cirka 4 minuter efter mot Skopunkten, och den skulle vi med hade vi bestämt. Men det hade tydligen inte busschauffören. För när vi väl hade lyckats hitta station F, så hade bussen redan kört.
Men det var lugna puckar tänkte vi, det går ju en massa gröna bussar runt i hela stan. Vi kollade upp vilken av alla som gick till Berga, för så mycket visste vi. Vi hittade en buss som stannade på V. Berga, och så chansade vi på den. Men väl på bussen, hittade vi ingenting. Vi satt och tittade ut genom fönstren och funderade på var vi skulle hoppa av. Ingen av oss hade egentligen riktig koll på vart vi skulle. Det slutade med att vi åkte förbi hela Berga, och hoppade av på Väla.
Där var vi i alla fall på säker och välkänd mark. Och vi visste att om vi tog 506:an från väla skulle vi hamna rätt, men den gick ju såklart inte förrän en timme senare. Så vi fick springa runt på väla ett tag och Filippa fick handlat sina skor i alla fall. Och sen äntligen, fick vi ta bussen till kära Skopunkten. Det tog alltså ungefär 1 ½ timme extra för att komma dit. Men skor blev det, och sen begav vi oss till Hgb igen.
Där sprang vi runt i blåsten och yrade. Filippa storhandlade på Gina Tricot och jag fick vara smakråd. Och efter vår shoppingtur där bestämde vi oss för att åka hem. Kollade tågen, och om vi skyndade oss skulle vi hinna med 16.04 tåget. Jo eller hur. När vi hade sprungit ner för hela rulltrappan ser vi att dörrarna på tåget stängs och Filippa börjar springa bort mot den dörren där gubben som går på sist står. Hon började banka på rutan, men han bara pekade på klockan och skakade på huvudet. Och skrattade! Hemska männsika! Så där fick vi stå och se tåget rulla iväg. Det är ju en upplevelse det med.
Men vi bestämde oss för att kränga donken i stället. Och Filippa kom på den smarta idéen, att om hon någon gång blir tjock, skulle hon skylla på tåggubben. Det var ju hans fel att vi fick vänta en halvtimme tills nästa tåg. Man skulle nog kunna kalla det världens bästa resonemang. Efter att jag hade brännt upp halva min tunga på min oboy, gick vi ner till perrongen igen. Och den här gången hann vi faktiskt med tåget.
Kan ju bara meddela att jag var nära på att missa min buss när vi väl var i Ängelholm också, men det var en snäll busschaffis idag. Busskortet har alltså gått på högvarv idag. Heja Skånetrafiken!
Imorron är det fredag och jag får äntligen träffa min pojkvän. Hur nedrans bra som helst faktiskt :D<3
Men det var lugna puckar tänkte vi, det går ju en massa gröna bussar runt i hela stan. Vi kollade upp vilken av alla som gick till Berga, för så mycket visste vi. Vi hittade en buss som stannade på V. Berga, och så chansade vi på den. Men väl på bussen, hittade vi ingenting. Vi satt och tittade ut genom fönstren och funderade på var vi skulle hoppa av. Ingen av oss hade egentligen riktig koll på vart vi skulle. Det slutade med att vi åkte förbi hela Berga, och hoppade av på Väla.
Där var vi i alla fall på säker och välkänd mark. Och vi visste att om vi tog 506:an från väla skulle vi hamna rätt, men den gick ju såklart inte förrän en timme senare. Så vi fick springa runt på väla ett tag och Filippa fick handlat sina skor i alla fall. Och sen äntligen, fick vi ta bussen till kära Skopunkten. Det tog alltså ungefär 1 ½ timme extra för att komma dit. Men skor blev det, och sen begav vi oss till Hgb igen.
Där sprang vi runt i blåsten och yrade. Filippa storhandlade på Gina Tricot och jag fick vara smakråd. Och efter vår shoppingtur där bestämde vi oss för att åka hem. Kollade tågen, och om vi skyndade oss skulle vi hinna med 16.04 tåget. Jo eller hur. När vi hade sprungit ner för hela rulltrappan ser vi att dörrarna på tåget stängs och Filippa börjar springa bort mot den dörren där gubben som går på sist står. Hon började banka på rutan, men han bara pekade på klockan och skakade på huvudet. Och skrattade! Hemska männsika! Så där fick vi stå och se tåget rulla iväg. Det är ju en upplevelse det med.
Men vi bestämde oss för att kränga donken i stället. Och Filippa kom på den smarta idéen, att om hon någon gång blir tjock, skulle hon skylla på tåggubben. Det var ju hans fel att vi fick vänta en halvtimme tills nästa tåg. Man skulle nog kunna kalla det världens bästa resonemang. Efter att jag hade brännt upp halva min tunga på min oboy, gick vi ner till perrongen igen. Och den här gången hann vi faktiskt med tåget.
Kan ju bara meddela att jag var nära på att missa min buss när vi väl var i Ängelholm också, men det var en snäll busschaffis idag. Busskortet har alltså gått på högvarv idag. Heja Skånetrafiken!
Imorron är det fredag och jag får äntligen träffa min pojkvän. Hur nedrans bra som helst faktiskt :D<3
Kommentarer
Trackback
