Gott och blandat.

Hej alla små gråsuggor där ute i stugorna! Idag fick lilla jag sovmorron. Det var himla omtyckt. Så började med idrott 9.40. Volleyboll och det gick ju som det gick skulle vi väl kunna säga va? Nej, ingen större hit faktiskt. Och trött var jag med.

Min pappa tittade precis in på rummet bara för att berätta att Rögle tydligen låg under. Så fick han skratta lite. Han håller på alla lag förutom Rögle, bara för att retas. Och retas det gör han. Han orkar inte gå ner för trappan när han vill något annars, men när han får retas går han mer än gärna hela vägen. Trams!

Och sen kan jag ju stolt säga att jag för en gångs skull har kommit en bit på mitt projekt! Att läsa ut min bok. Snart slut faktiskt. Detta låter kanske skitlöjligt och hur lätt som helst, men eftersom jag aldrig gör saker i tid, varje sig det är saker som jag vill göra eller inte, så är detta skitbra.

Idag fick jag mig ett väldigt skrattigt samtal från min kära muppvän. Hon försökte skratta fram något som jag inte riktigt förstod. Inte alls faktiskt om jag ska vara ärlig. Men jag fick träffat henne några timmar senare när hon hade skrattat av sig, och fick en förklaring av detta positiva anfall.

Asså jag måste typ böla lite på min musik på datorn. Jag lyckas alltid ladda ner massa album med pissmusik. Jag lovar mig själv att inget med namnet "Top 100 techno and Trance" ska hamna på min dator, men skiten lyckas lirka sig dit ändå. För att det råkar finnas EN bra remixlåt med. Sen måste jag rensa bort det andra och det orkar jag inte. Så nu sitter jag här med fingrarna fastklistrade på "byta-låt-knappen". Snälla hjälp mig med mina problem, eller skänk 100 kronor till barnen i Afrika.

Lördag är planerad som fan! Vi ska kolla bio. Kenny Starfighter! YÄÄHÄJ! :D Sen ska vi då hem till lilla mig och fixa ihop lite mat och ha det så trevligt så. Jodå såatt. Jag kände mig lagom liten när jag och muppen gick in på bion idag och frågade om det fanns många platser kvar till Kenny Starfighter-filmen. Hon i kassan skrattade lite, men sa att det var inga problem. Så blev jag lycklig och skuttade ut igen. Fast jag skuttade väldigt sakta, för det var svinkallt ute. Så jag försökte hålla mig inomhus så länge som möjligt. Sen sprang vi in på Rosa Pantern i stället och låssades ha väääldiga problem med att välja godis. Kinesen ser alltid lika sur ut när man gör det. Jag tror att han är van. Så köper man det billigaste man kan hitta bara för att inte få några skuldkänslor. Fast det bästa var ändå när muppen stod och kollade:
-Sara, har du 7 kronor?
-Vänta ska kolla.
Rotade runt i plånboken lite, skramlade ihop mina små mynt.
-HAHAHA, 6 och 50!

Sen skrattade vi jättelänge så att kinesgubben såg ännu surare ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0