Äventyr på Ica Maxi
Goddagens alla små tvåbenta djur och eventuella hundar och katter som råkar läsa detta med. Jag kan ju börja med att berätta om min gårdag, som var himla trevlig måste jag säga. Grillning på stranden stod på schemat. Eller vi var ju i och för sig inte just på stranden. Vi hamnade på en gräsplätt, där det inte blåste så mycket. Vi kvinnor är ju känsliga för sånt. Men vi var inte ensamma. Det var väldigt många som tyckte att det lät bra med grillning. Så vi kan gissa på en 50 pers som satt spridda över gräsplätten. Vissa hade det ju mindre trevligt än vad vi hade. Slutade med slagsmål i en hörna, och så skulle de ringa alla kusinerna ni vet. Men vi satt mest och tittade på, och sen pratade vi med polispolispotatisgrisarna när de kom och hälsade på. För då fanns det inga kusiner där, så vi fick berätta vad som hade hänt. TobbE ville bjuda bort vår äckliga korv, men de sa tack, men nej tack. Ni vet sådär artigt som bara allmänbildade människor kan. Men de fick lysa oss lite i huvudet med sina coola ficklampor ett tag, sen pratade de lite trams, innan de bestämde sig för att gå bort och se om de kunde hitta några kusiner.
Vi fortsatte med vår trevliga kväll och åt upp alla korvar förutom den halva som blev svart och stenhård. Fast halvvägs igenom korvätandet tog korvbröden slut, så vi hittade på en ny uppfinning. Man skulle kunna se det lite grann som fransk hotdog, fast man byter ut brödet mot plastpåsar. Men då äter man såklart inte upp påsen utan skickar den vidare till nästa nisse som är sugen på korv. Det gick hur bra som helst.
Vi fick skjuts hem av Jujjus mamma. Det tackar vi för. Sen sov tobbisen här, och vi skulle upp tidigt som tusiken i morse. Hans musikalträning i Klippan började 9.30, och bussen från munka avgick extakt en timme tidigare. Så vid halv åtta i morse började TobbEs kusin skratta oss i öronen. Alltså hans alarm på mobilen. Så det var bara att dra sig upp ur den varma sköna sängen för att bre mackor och titta på när TobbE åt frukost. Sen var jag till och med så söt så att jag följe honom till bussen. Och idag var vi i tid, så vi hann pussas ordentligt innan han skulle åka.
Det tog nog dubbelt så lång tid att gå hem. Jag var ganska slö om man säger. Jag gick och funderade över livet och navelludd i stället. När jag slutligen kom innanför dörren, gick jag och la mig i soffan och somnade. Låg där och snarkade i typ två timmar innan pappa kom och väckte mig, så då gick jag ut och somnade på studsmattan i stället. Gotte. Men sen kom jag på att vi inte har några buskar ut mot cykelstigen, där alla springer och rastar sina hundar. Så jag fick nog några blickar, men jag sov inte sämre för det.
Någon timme senare bestämde jag mig för att vakna till liv på riktigt, och följde med mamma till tha big city och Ica Maxi Stormarknad, för att inhandla veckans föda. Jag måste nog varit den enda i hela affären som gick och log samtidigt som jag yrade runt och letade efer honung och flingor. För att jag gick och lyssnade på alla andra.
Kan ni tänka er ett riktigt typiskt gift par, i 55-års åldern, antagligen barn som studerar och bara bor hemma för att få mat och tvättade kläder. Frugan har tjatat med sin gubbe till affären för att han ska vara bärhjälp. Jag stog och studerade detta paret när de stressade runt bland grönsakerna. Det roligaste var att titta på gubben som såg sådär hjälplös ut. Man kan riktigt se hur han tänker "jaja, det är ingen idé att säga emot... ta mig härifrån, det är fotboll på tvn". Stackars Sven-Erik.. Ja, jag tog mig friheten att döpa honom. Samtidigt stod frugan och malde på bredvid honom. "Behöver vi verkligen en sån? Jag köpte två förra veckan." "Kan du väga den, det är så tråkigt." "Hämta en sån." Ja, stackars Sven-Erik. Men det är ganska kul, för det kvittar vart man än tittar sig om, så ser man tre-fyra Sven-Erik's runt om en, som bara vill därifrån. Men de går runt där som robotar och gör allt som de blir ombedda att göra.
Här på bilden, som jag ritade bara för er skull, ser ni längst till höger Sven-Erik med tjatig fru. Där ser vi hur trött han är.
I nästa gång är det mamma Anna, 34, men sönerna Timmy, 6, och Oscar, 4. Mamma Anna ser lite lätt frustrerad ut när barnen springer iväg.
Sedan är det mamma Gun, som egentligen har gett upp hoppet om att få prata med sin son som går bakom med mp3 och lurar i högsta hugg. Han fick bara följa med för att de skulle köpa nya skor.
Men det som gjorde det hela ännu lite roligare var att TobbE alltid säger att han aldrig vill bli vuxen. Sådär tråkvuxen. Och det var endast tråkvuxen-kommentarer som bubblade runt i luften där inne. Man hörde inget annat. Så samtidigt som jag gick och studerade människorna, hade jag TobbE i tankarna, och hur hans reaktion hade varit. Och då började jag skratta ännu mer.
Så där har ni ett tips nästa gång ni blir medtvingade till affären. Spring runt och lyssna så mycket som möjligt på alla som går där och hitta på massa dumma historier om dom. Du kommer garanterat skratta, och inte vilja lämna stället.
Vi fortsatte med vår trevliga kväll och åt upp alla korvar förutom den halva som blev svart och stenhård. Fast halvvägs igenom korvätandet tog korvbröden slut, så vi hittade på en ny uppfinning. Man skulle kunna se det lite grann som fransk hotdog, fast man byter ut brödet mot plastpåsar. Men då äter man såklart inte upp påsen utan skickar den vidare till nästa nisse som är sugen på korv. Det gick hur bra som helst.
Vi fick skjuts hem av Jujjus mamma. Det tackar vi för. Sen sov tobbisen här, och vi skulle upp tidigt som tusiken i morse. Hans musikalträning i Klippan började 9.30, och bussen från munka avgick extakt en timme tidigare. Så vid halv åtta i morse började TobbEs kusin skratta oss i öronen. Alltså hans alarm på mobilen. Så det var bara att dra sig upp ur den varma sköna sängen för att bre mackor och titta på när TobbE åt frukost. Sen var jag till och med så söt så att jag följe honom till bussen. Och idag var vi i tid, så vi hann pussas ordentligt innan han skulle åka.
Det tog nog dubbelt så lång tid att gå hem. Jag var ganska slö om man säger. Jag gick och funderade över livet och navelludd i stället. När jag slutligen kom innanför dörren, gick jag och la mig i soffan och somnade. Låg där och snarkade i typ två timmar innan pappa kom och väckte mig, så då gick jag ut och somnade på studsmattan i stället. Gotte. Men sen kom jag på att vi inte har några buskar ut mot cykelstigen, där alla springer och rastar sina hundar. Så jag fick nog några blickar, men jag sov inte sämre för det.
Någon timme senare bestämde jag mig för att vakna till liv på riktigt, och följde med mamma till tha big city och Ica Maxi Stormarknad, för att inhandla veckans föda. Jag måste nog varit den enda i hela affären som gick och log samtidigt som jag yrade runt och letade efer honung och flingor. För att jag gick och lyssnade på alla andra.
Kan ni tänka er ett riktigt typiskt gift par, i 55-års åldern, antagligen barn som studerar och bara bor hemma för att få mat och tvättade kläder. Frugan har tjatat med sin gubbe till affären för att han ska vara bärhjälp. Jag stog och studerade detta paret när de stressade runt bland grönsakerna. Det roligaste var att titta på gubben som såg sådär hjälplös ut. Man kan riktigt se hur han tänker "jaja, det är ingen idé att säga emot... ta mig härifrån, det är fotboll på tvn". Stackars Sven-Erik.. Ja, jag tog mig friheten att döpa honom. Samtidigt stod frugan och malde på bredvid honom. "Behöver vi verkligen en sån? Jag köpte två förra veckan." "Kan du väga den, det är så tråkigt." "Hämta en sån." Ja, stackars Sven-Erik. Men det är ganska kul, för det kvittar vart man än tittar sig om, så ser man tre-fyra Sven-Erik's runt om en, som bara vill därifrån. Men de går runt där som robotar och gör allt som de blir ombedda att göra.
Här på bilden, som jag ritade bara för er skull, ser ni längst till höger Sven-Erik med tjatig fru. Där ser vi hur trött han är.
I nästa gång är det mamma Anna, 34, men sönerna Timmy, 6, och Oscar, 4. Mamma Anna ser lite lätt frustrerad ut när barnen springer iväg.
Sedan är det mamma Gun, som egentligen har gett upp hoppet om att få prata med sin son som går bakom med mp3 och lurar i högsta hugg. Han fick bara följa med för att de skulle köpa nya skor.
Men det som gjorde det hela ännu lite roligare var att TobbE alltid säger att han aldrig vill bli vuxen. Sådär tråkvuxen. Och det var endast tråkvuxen-kommentarer som bubblade runt i luften där inne. Man hörde inget annat. Så samtidigt som jag gick och studerade människorna, hade jag TobbE i tankarna, och hur hans reaktion hade varit. Och då började jag skratta ännu mer.
Så där har ni ett tips nästa gång ni blir medtvingade till affären. Spring runt och lyssna så mycket som möjligt på alla som går där och hitta på massa dumma historier om dom. Du kommer garanterat skratta, och inte vilja lämna stället.
Kommentarer
Trackback
